Hipphopp

Lyssna eller ladda här: Hipphopp.mp3
---------------------------------------------------------
Att ni faktiskt lyssnar tystnar när rösten fyller ert ljudrum
jag vill besvara den respekten med ord från min inre mun
och när jag möter era ögon öron är en verklig sekund
tack för att ni alla här är hjälp påväg påvägen
ni förverkligar min dröm

(Det borde börja här visst?)
Glasartad blick tog slut på ord för att tänka klart
sänkte garden fick slänga skåpmat för att orka vänta
en nystart med en känsla av att jag förlorat mig själv
i ett nät av frågor och lådor med svart på vitt och förmågan
att skriva saker jag vågar stå för
om vinden fortsätter blåsa fortsätter välta mitt torso
försätta nackhår i gåshud kan nån säga mig varför jag står för
och ser verklig ut från ett håll bara som träkatter på fönsterbleck
jag spände för en vessla och red identitet till wilderness
dom nöjde sig med att förstå att grioa han är när inpå
men inte riktigt hiphop det är svårt att formulera fram
ett superlativ för och jag hade rap att tacka leenden
när din skit låg spänt i blöjor fackup
graff att tacka livet när du ritade med kladdkritor
det här är allt jag tänker på oavsett färgen på mina ögonvitor
hur väsentlig tiden är för kärleken i det vi gör det vet jag inte
men om du hör utan att lyssna är som att se utan att minnas
klart att allt försvinner då men det fanns fan dom som sa från start
det du gör är bra klättra fortsätt med det
det du gör är smart fäkta fortsätt med det
skeptiska är skeptiska än idag när texten skrevs
gått från svacka till att snacka klart
från nåt annat till såkallat det ni kallar poet
välj nåt annat men jag stannar vid att rappa för er

Att ni faktiskt lyssnar tystnar när rösten fyller ert ljudrum
jag vill besvara den respekten med ord från min inre mun
och när jag möter era ögon öron är en verklig sekund
tack för att ni alla här är hjälp påväg påvägen
ni förverkligar min dröm

Dom har kallat mig drömmare men jag är hellre drömmare
än dum nog att bedöma hur nån annan är

Dom låtsades jag slapp för masken som dom satt där lossnade
den var ändå genomskinlig jämt rostade min sista cigg och tänkte
att jag aldrig svikit mig själv sån är sanningen från noll
jag har aldrig nånsin varit falsk här speciellt inte mot mig om nån
jag hoppades på nånting att ta mig dit jag ville skulle dimpa ner från
himlen som en insikt som en vink om vikten att på sikt se vinsten
i att kämpa aldrig lämna eller glömma sin dröm
vissa saker hör bara rimbokens hundöron och jag har vikt in ett rim
i musiken i talboken om ditt liv och jag ska skriva det jag ser tills
benskörheten kräver stol framför mitt micstativ
och bakom mig står Karl dna var den första som sa
jag tror på dig sa du vandrar i varm sand man varför i helvete
har du skor på dig