Sunday, June 11, 2006

Annarki



Lyssna eller ladda här: Annarki.mp3
---------------------------------------------------------
Jag undrar om det pirrar i magen på fåglar när dom tappar höjd
om jag släpper mina rädslor blir min pappa nöjd

Jag undrar om

jag hade cyklat in med gifflar och gafflar
ett vapen en pensel helt naken och sjungit för dig
frukost på sängen med juice utav äpplen
jag släpper det varmaste kaffet på dig
tagen på sängen förminskad i ljuset
som faller på väggen som studsar förmultnar
ruttnar försvinner till mörker jämfört med dig
jag väljer att välja att älska impulser
som faller mig in när jag faller för dig
jag menar ramlar för dig
det är därför jag formar min mun
till dom ljuden du tolkar som skrivna för dig
rivna ur asbesten i väggen plagierat ur människogester
egentligen tagna ur saknad persienner vänner och holkar
överbefolkad tolkad av kampen för frihet utöver det vi tycker
som trycken på tröjor och blöjor på vuxna män
kristna döpta feta vita män som fuskar bort din veckopeng
säg

Det är Anna som anarki jag egentligen är kär i

Jag hade vandrat in med tro hopp och kärlek
en kropp och en ärlig lögn skriven i blod på
en hägring av buntar med papper som ryker
gissar mig fram bland fabriker den här räven strävar
mot surare rönnbär klättrar i träden
jag pissar på din silversked hellre en squattad lägenhet
än synvillor med fem rum och kök
jag har gett vad ni kräver men gisslan är bunden
och rånaren är död viskar jag har sagt allt jag vet
jag har gett allt jag äger till en man som slängt allt
han äger i havet och ni undrar vart sjön är
vilket skepp med vilken guldskatt som gått på grund där
praktiskt är taget lagen är skriven av mätta belåtna
vi stjäl om vi måste dom sprättar din halspulsådra
med vässade armbågar frågar först och skjuter och frågar igen
jag hör skotten ifrån videung och män med hjälm
tankar söder om söderhaven med solen i zenit
går hellre och ger mig på scenen än säljer min tid
oavsett medlen jag väljer så tar jag mig dit
ljuden jag grundat ur sånger av kvinnor på risfält i Kina
dom vackraste fiskarvisor av folken från arktis
clowner dansar din asfalt clowner som vaktar din anstalt
lövblåsarfolken på hösten som skrurar naturen
från gruset på våren och nånstans i navet på hjulet i huvudet
välter jag staden och vänder på bladen kräver mer förändring
än den med farten av salt på en snigel arbetsförrädarpolitiker
viskar små mordhot om piska och morot
staten och kapitalet sitter och fikar som likar
blommorna blomstrar på liken jag tittar mot himlen
och skrattar behåller ölen i flaskan krattar och bränner
en lövhög för döda istället mälaren speglar mitt öga
vattnet är grönt av alger, avföring och avund
frihet för alla frihet att falla tillsammans förstörs vid beröring
som bladguld men rör det dig?
jag saknar en musa sitter med musarm för sjunde året i rad
och skriver på samma rader jag sa som berusad men hör ni mig?
jag vittrar och vitnar som vita korallrev jag litar till lika värde
ingenting annat än Anna (ingenting annat än Anna)

Jag undrar om det pirrar i magen på fåglar när dom tappar höjd
om jag släpper mina rädslor blir min pappa nöjd

Det är Anna som i anarki jag egentligen är kär i
men om vi bara träffas på natten är det svårt att bjuda på middag
jag ska streta mig fri leta alternativ tills barnen är antingen arga
på avsaknad av frihet eller fria som spring i benen i visor av Astrid Lindgren
kunna vakna och vila i frid på riktigt spridna med askan för vinden
jag älskar att livet är tvister men ingen vågar någonsin prata om inget så
(jag) behöver hjälpande händer det är svårt att sätta fingret på
rista en lista på glasen av namnen på folken jag ser ifrån bussen
dom slussas och listan blir längre än bussen isig
ungen med glassen i handen killen på handikapplatsen
tanten som rastar sitt barnbarn i koppel konstapel med ångest
livsforskare trotsar luftmotståndet ett gångavstånd åt gången
jag har plankat och tagat på golvet missat ett möte förlorat en tjej
arbetarsjälarna orkar från storken till dom storknar faktum är att
jävlarna behöver dig
men vi famlar och fumlar i mörkret som sorkar
tillräckligt starka för motstånd stanna vi sparkar uppåt som Anna
du duger vid födseln jag skulle inte hävda nåt annat med en Luger
mot pannan tiden är liten men livet är långt tiga är silver
att skriva är guld aktiv är tyngre men passivt är dumt

2 Comments:

Blogger Patrik said...

Det här är nog bland det bästa jag hört och läst någonsin. Blir alltid helt tårögd när jag lyssnar på låten.
Du är fantastisk. Keep up the good work.

2:50 PM  
Blogger Zormen said...

Jag började lyssna på låten och blev helt mållös efter de två första meningarna. Tårögd och rörd lämnar jag denna kommentar.
Tack, riktigt ärligt tack.

4:16 PM  

Post a Comment

<< Home